Avklädd

And off goes the kofta...

Påklädd

Idag har jag tagit på mig offerkoftan igen. Med all rätt, tycker jag. Den är trång över bröstet, kliar i halsen och känns sned i sömmarna. Men idag ska jag ha den på.

Jag skulle åkt på begravning idag. Ledighet och vikarier fixat, barnvakt fixat, resor bokade och betalda. Ändå kom jag inte iväg. I gårkväll drabbades "vi" av egoism, ifrågasättande och trångsynthet. Lika bra att stanna hemma, det blir minst tjafs så. Konsekvensbedömning...

Idag tänker jag vara ledsen och sörja. Jag ska sitta och gona mig i offerkoftan hela dagen. Fan ta den som inte accepterar det.

Marmelad

Igår fick jag en bamsekram av en patient. Hon kom till jobb sur, hungrig, kaffetörstig och röksugen. "Jag är jävligt svårstucken ska du veta, det brukar bara finnas en här som kan sticka mig och hon har semester". Efter mycket kärlek, lugn och lite skoj gick hon från labbet glad och blodfattig.

Det är marmelad.

Du har en plats i mitt hjärta

I går slocknade en stjärna på min himmel. Blod är inte alltid tjockare än vatten. Gränslös kärlek utan krav, alltid en öppen och välkomnande famn. Att bara få vara, prata eller lika ofta få vara tyst.

Tack för den plats du gav mig i ditt liv.

Hemma igen

Jodå, nu kommer solfan...

Har varit land och rike runt för att hälsa på släkt och vänner. Somliga nära och kära verkar vara som mest nära och kära när vi har lite avstånd till varandra. Andra blir bara närmre och kärare, tack å lov!

Vi bodde hela ligan hos mamsen 1½ vecka. Kan förstå att det inte bara är positivt att få hemmet invaderat av 4 barnbarn etc. Minerna blev bara surare och surare, ingen sa något. Jag försökte hålla kidsen lugna och åkte till släkt och vänner. Tydligen var det inte det som var problemet. Vet egentligen inte riktigt vad som var fel, trots att jag verkligen försökte få veta. Pratade med syrran, mamsen och hennes gubbe sista kvällen, ställde dem mot väggen. Många bäckar små, tydligen... Men varför svarar de att "det är inget", "det är lite för mycket just nu" eller "jag har ont i ryggen" när de menar nåt helt annat?

Om jag ställer en fråga och får ett svar så förväntar jag mig att det är en sanning. Hur och varför ska jag leka tankeläsare och tro nåt annat? Hur ska jag kunna förändra en situation om jag inte lever i samma verklighet som dem? Fy f-n vad jag är glad över att ha släppt martyrskapet, offerkoftan och oärlighet. Är det nåt så säg det!

Men annars var det en trevlig turné.