Jodå, nu kommer solfan...
Har varit land och rike runt för att hälsa på släkt och vänner. Somliga nära och kära verkar vara som mest nära och kära när vi har lite avstånd till varandra. Andra blir bara närmre och kärare, tack å lov!
Vi bodde hela ligan hos mamsen 1½ vecka. Kan förstå att det inte bara är positivt att få hemmet invaderat av 4 barnbarn etc. Minerna blev bara surare och surare, ingen sa något. Jag försökte hålla kidsen lugna och åkte till släkt och vänner. Tydligen var det inte det som var problemet. Vet egentligen inte riktigt vad som var fel, trots att jag verkligen försökte få veta. Pratade med syrran, mamsen och hennes gubbe sista kvällen, ställde dem mot väggen. Många bäckar små, tydligen... Men varför svarar de att "det är inget", "det är lite för mycket just nu" eller "jag har ont i ryggen" när de menar nåt helt annat?
Om jag ställer en fråga och får ett svar så förväntar jag mig att det är en sanning. Hur och varför ska jag leka tankeläsare och tro nåt annat? Hur ska jag kunna förändra en situation om jag inte lever i samma verklighet som dem? Fy f-n vad jag är glad över att ha släppt martyrskapet, offerkoftan och oärlighet. Är det nåt så säg det!
Men annars var det en trevlig turné.
2 comments:
Välkommen tillbaka!
Vad jobbigt med "sura leken"! Vi får trösta oss med att de som inte säger något förmodligen inte är kapabla till det eller kanske inte ens har funderat på att det kan vara på något annat vis bara man hojtar till... :)
Bättre att leva här och nu och ta vara på tillfällena! Och det innebär ju även att ställa krav på sin omgivning, dvs att tala om hur man vill ha det.
Så tycker jag iallafall :)
kram å hej
Precis min åsikt! Å precis så försöker jag leva, här och nu.
De såg en liten del av nuet och byggde en egen "sanning", en höna av en fjäder när det skulle kunna bli en örn eller ett duntäcke eller bara just en fjäder...
Det gör mig glad att du är rak och ärlig! Mer av det, tack!
Post a Comment