Idag har jag tagit på mig offerkoftan igen. Med all rätt, tycker jag. Den är trång över bröstet, kliar i halsen och känns sned i sömmarna. Men idag ska jag ha den på.
Jag skulle åkt på begravning idag. Ledighet och vikarier fixat, barnvakt fixat, resor bokade och betalda. Ändå kom jag inte iväg. I gårkväll drabbades "vi" av egoism, ifrågasättande och trångsynthet. Lika bra att stanna hemma, det blir minst tjafs så. Konsekvensbedömning...
Idag tänker jag vara ledsen och sörja. Jag ska sitta och gona mig i offerkoftan hela dagen. Fan ta den som inte accepterar det.
2 comments:
Uhh...vem har lämnat för att åka till andra sidan himlarna?
En när och kär som under hela mitt liv fungerat som "extramamma/mormor". Tack å lov fick jag träffa henne på semestern i somras. Vi visste båda att det var sista gången vi sågs då, utan att det sades med ord. Det känns som att hon höll sig vid liv för att hinna träffa mig och barnen en sista gång. Två veckor efter vårt möte dog hon, cancerbiten och nerdrogad. Hon ville inte leva och det är skönt att hon slapp lida längre. Men döden är så definitiv och hon lämnar ett tomrum efter sig.
Post a Comment