SMS i natten

Det har varit tyst ett tag. 26 dagar, men vem räknar? 26 dagar av oro. 26 dagar av samtalsterapi. 26 dagar av ensamhet. 26 dagar av kunskapstörstande sökande. 26 dagar då jag faktiskt börjat skymta framtiden. 26 dagar och jag kan tänka på mig själv. 26 dagar och jag vet att du får hjälp och behandling. 26 dagar då jag hoppas på en ljusare framtid för dig.

Ett mail med en lägesrapport dag 27. Det låter lovande. Nykter, nöjd, medicinerad och under behandling. Det gör mig glad och lugn. Det finns hopp. (inom parentes föklarar du varför du inte kan höra av dig så ofta, kontrollerad av den du bor hos).

Natten mellan dag 28 0ch 29 kom ett sms, följt av flera.

kl 00.03 070605

Hej! Jag vill bara säga att jag saknar dig enormt, och alla andra, jag älskar dig N. TW

Emil och Alfred. Alltid

kl 00.10

Jag är på väg till sthlm (sitter i Uppsala) och skall hämta det sista för att helt flytta till en mardröm du inte kan ana. Kom och hämta (rädda) mig när du är redo, närsomhelst. TW

Men varför flyttar du dit om du inte vill?

kl 00.20

För att jag inte har något val. Jag kan inte vara ensam. Då ta jag mitt liv. Har försökt ett par gånger och ser nog lite annorlunda ut om/när vi ses. Nog tjötat om det. N, jag har verkligen inget val. Jag dödar mig själv om jag inte flyttar. Jag vill vrida tbx tiden, aldrig har jag önskat så. TW

Är du här imorgon? Kan vi ses i stan å prata innan du åker igen?

kl 00.25

Ja, självklart

Ok, hör av dig om tid och plats. Jag vill gärna träffa dig

kl 00.30

Lovar. TW

kl 00.38

En ros är en ros är en ros. En stjärna, och en packad matros. Nu när vinden har vänt finns du kvar, som ett aprilväder du aldrig vänt blad. Min blå sten, mitt i blåsten, mina fingrar doftar ännu din sav...

Jaha...

Klarvaken, tusen frågor. Vad gör du i Uppsala mitt i natten? Självmordsförsök? Rädda dig? En skickad dikt är ett säkert fylletecken. Vad hände med nykterheten i förrgår? Jag är tacksam för att du vill höra av dig, men lämna mig fan inte här med oron! Lägg inte ditt liv i mina händer. Jag kan inte hämta dig när JAG är redo. Du kan inte komma hit igen! Även om du skulle kunna komma hit så måste det vara Du som är redo. Redo att ta itu med dina problem. Jag älskar dig, och jag vill få finnas som din vän. Jag ska lära mig att acceptera maktlösheten när jag står brevid och ser på när du inte tar tillvara de chanser och möjligheter som ges. Jag ska också se till att lära mig att förstå det obegripliga. Jag har lovat att aldrig svika dig. Ett löfte jag har för avsikt att hålla. Men det måste få vara på mina villkor.

Morgondagen kom och gick, det utlovade löftet var som väntat inget värt. Tack och lov har jag vänner runt mig som jag kan prata med. Jag fick veta att du druckit vid fler tillfällen, samtidigt som du går på behandling. Något du verkar göra för nån annans skull än dig själv. Obegripligt. Du har inte öppnat post/räkningar sen du bodde här. Nu kommer du ju back igen med betalningsplaner etc! Obegripligt. Nu är du tillbaks där du stod när vi träffades... och du verkar inte bry dig om att det håller på att gå åt helvete. Obegripligt.

Du har alla verktyg, du har kunskap, du har läkarhjälp, du har vänner. Varför?

Acceptera maktlösheten. En av de svåraste utmaningar jag fått i mitt liv.

Bild: Truls Braekhus