En klump i magen

Måste göra något. Åt mig själv. Mitt snedtända tänk.

Har massor jag ska göra, inte bara vardagens tråkigheter. Måste prestera. Vara duktig. Skriva reserapporten, artikeln till tidningen och tenta på fredag. Duktig. Göra mig känd inför jobbsökandet. Bli ett namn. Sälja mig själv.

Och det där andra då. Som oroar. Drar ner mig. Startar tankevurpor. Blir det inte mer än så här? Is this the shit? Hur länge då?

I stället för att ta tag i måste-listan går jag runt och har Ågren. Och ingenting blir gjort. Hade varit enkelt att beta av listan en sak i taget. Ja, jag vet ju precis hur jag ska göra, men det är fan enklare att göra ingenting och ha ångest i stället. Låta allt förfalla och bara hålla saker på ytan. Inga extravaganser.

Träffade min fantastiska underbara AB i torsdags. Jordens bästa. På allt. Det var nio månader sen vi sågs senast. Kändes som om det var förra veckan. Saknar och längtar men vi orkar inte träffas. Trots att det är just det vi skulle behöva göra, för att orka må bättre.