Standardfras 1a

Barnen har en McDonaldsfarsa.
De är hos honom på skolloven och nån enstaka helg/år.
Det är alltså alltid sovmorgon, festligheter och läxfritt när de är där.

Får jag flytta till pappa?
Denna fras hörs efter deras hemkomst.
I samma andetag berättas det om kaninen som ska köpas då de bor där. Eller att de ska få börja rida och kanske få egen häst. Eller att huset ska byggas till så de får egna stora rum. Eller att farmor ska ha swimmingpool. Eller som idag, karaokemaskinen deluxsuperduperextraallt som ska inhandlas till de kommande tjejkvällarna. I det läget känner jag mig ganska liten. Vad har jag att komma med? Vardagsmorsan med tidiga mornar, tjat om läxor, städa rummen, glöm inte gympapåsen, alla mina egna jävla måsten[som förvisso inte är lika många då jag inte längre är singelmorsa], föräldramöten, loppmarknader, brödbakning å försäljning...

Jag har funderat på det här med rövhål.
Att kalla någon för rövhål är inte så schysst.
Att bete sig som ett rövhål är väl inte heller så genomtänkt.
Men att fullkomligt sakna rövhål måste vara det värsta tänkbara.
Att ständigt gå runt och vara skitnödig skulle i och för sig förklara ett skitaktigt beteende.