Trasigt

Jag är ledsen. Det ligger som i en säck i magen. Sorgen. Förbannelsen. Misslyckandet. Mitt inre skriker GE FÖR FAN INTE UPP!!! Men kanske ska jag inte kämpa så förbannat. Lägga all
min energi på det som kanske inte ska vara. Bara för att inte misslyckas och misslyckas ändå. Men jag är uppriktigt jätteledsen. Det skulle ju kunna bli... om inte du, om inte jag. Olikheter. Det som ÄR är ju helt enormt. Likheter. Det väger tungt i skålen. Det vi vill ha.

Jag gav mig själv två nya löften för ett tag sen.

Jag ska bara göra saker jag mår bra av och att det minsta jag kan begära är att jag är ärlig mot mig själv.

Att det ska vara så svårt.