Kvinnan fick inga livshotande skador. Hon lever och har idag bara ett fåtal synliga skador. En spricka i ett revben, några blåmärken här och där, ett par rejäla bulor i skallen. Inombords är det desto värre...
...jag har dåligt samvete för att jag ställer till det för dig. Jag ångrar inte att jag anmälde dig. Det är fan inte rätt att slå och hota. Du gav mig ingen chans att försvara mig. Du överraskade mig bakifrån. Jag stod med händerna i byxfickorna och kunde inte ens ta emot när jag föll raklång i golvet. Smällen i skallen fick det att svartna framför ögonen. När jag tittar upp igen, sitter du grensle över mig. Du har låst mina armar under dina lår. Du har knytnäven redo och måttar in ett slag samtidigt som du säger att nu är det min tur att dö. Första slaget spräcker läppen, andra slaget sliter ut örhänget och träffar käken. Jag känner din hand mot min strupe och först nu fattar jag vad som håller på att hända. Jag ska dö. Det ÄR min tur. Hell no... Jag skriker, sparkar, ålar mig och får loss mina händer. Jag minns inte om jag tog tag i din tumme för att koppla loss greppet runt min hals. Kanske tänkte jag det bara. Jag slog bort dina händer, siktade mot din strupe, lyckades resa mig lite och knuffade bak dig. Du halvsatt mot garderoben. Jag drog loss mina ben, gjorde en snabb bedömning och kom fram till att jag skulle hinna resa mig och komma ut före dig.
...jag har dåligt samvete för att jag ställer till det för dig. Det var inte ett sånt här slut jag ville ha på vår relation. Vi hade väl inte så lång tid kvar tillsammans. Men inte så här. Jag bryr mig fortfarande. Jag hoppas att du orkar kämpa ensam. Ditt jobb som du var så glad över, de ringde därifrån igår. Det är inte för sent att gå dit igen. Är det värt att riskera arbetslöshet igen? Jag vet att du nu finns 1,5 timme från jobbet. Ja jag är glad att du inte kom tillbaka hit. Trots
att du är skriven här och det är din fulla rätt. I princip kan man leta upp en juste barre, skriva sig där och flytta in utan att bli bortkörd.
...jag har dåligt samvete för att jag ställer till det för dig. Du har alla dina prylar här. Räkningshögen växer. Ska du nu skita i dina betalningsplaner och komma back igen? Din kamera slarvade du bort i fyllan btw. Kameran som du var så enormt glad över att kunna köpa. Det var ju en del av dig, var gjorde du av den? Jag bryr mig fortfarande, jag vill så gärna att du fixar det här och gör nåt bra för dig själv. Ge inte upp.
...jag har dåligt samvete för att jag ställer till det för dig. Jag funderar på vad du skulle gjort om det var ombytta roller. Du är en fullfjädrad egoist och skulle säkerligen inte bry dig ett dugg om nån annan än dig själv. Mina prylar hade du troligen kastat på studs. Där önskar jag att jag var lite mer som du. Jag bör kanske få kollat skallen igen, jag vet att det här inte är mitt problem utan ditt. Varför är det då jag som sitter med dåligt samvete?
share your files at box.net
3 comments:
Uhh...hmm..kram påre!
Det värsta är att lagen inte är på kvinnors sida. Det är alltid kvinnan som måste förklara sig och inte verkar det som om det finns intresse för förändring hos makthavarna. Boström försökte med hade fel utgångspunkt. Män måste börja ta kollektivt ansvar för kampen mot patriarkatet.
Tack vänner för ert stöd. Jag lovar att göra vad jag kan framöver. Kommer garanterat att tjata mer om det här.
Post a Comment